Ja nu var det alldeles för längesedan jag bloggade här, och lite bannor har jag fått för att "Back In The Days" stannat mitt i 1970. Jag lovar att den snart skall fortsätta, har bara grävt ner mig i väldigt många musikaliska projekt för tillfället och någon slags frukt skall väl det bära så småningom. 

Just idag tänkte jag inte fortsätta trippen dock utan presentera ett ämne jag tänkte diskutera lite med mina musikintresserade vänner i ett annat forum och därigenom få lite framtida tips att presentera i just detta ämne, vilket är konceptalbum.

Vad är då ett konceptalbum? 

Ett konceptalbum kallas ofta ett musikalbum där låtarna bildar en enhet som baseras på ett gemensamt koncept. Detta innebär som regel antingen att låtarna kretsar kring ett tema, eller att de bildar en lång sammanhängande berättelse, vilket ibland också betecknas som rockopera om det är musik ur rock och popådran.

Woody Guthrie's Dust Bowl Ballads från 1940 anses vara ett av de första konceptalbumen. Detta album bestod av halvt självbiografiska sånger om det tuffa livet som fattig en arbetare under 1930-talet.

Många album har sedan dess gjort entré inom denna klassificering och här tänkte jag presentera lite klassiker som räknas som konceptalbum, förhoppningsvis då efter lite hjälp från mina vänner.

Först ut blir "Thick as a Brick" vilket var det femte albumet av den brittiska gruppen Jethro Tull, utgivet 1972. Albumet innehåller endast en låt egentligen, "Thick as a Brick". Att låten är uppdelad i två delar berodde ju på den tidens LP format med två sidor där den fyllde varje sida.

Texten till albumet består av en lång dikt som påstås vara skriven av en skolpojke vid namn Gerald Bostock och som sedan blivit tonsatt av bandet. Dock var Bostock ingen verklig person även om många fortfarande tror det. Ian Anderson multi-instrumentalist, sångare och frontfigur i bandet har berättat att Gerald Bostock samt dikten endast är påhittad av honom själv och bandet.

Förutom Andersons välkända flöjtspel förekommer även många andra för rockmusiken ovanliga instrument såsom harpa, luta, fiol och xylofon på skivan.

Ian Anderson berättade en gång i en amerikansk radioshow att skivan egentligen kom till som ett svar efter att en musikkritiker kallat det föregående albumet "Aqualung" för ett konceptalbum, och Anderson därför ville göra ett riktigt episkt och bombastiskt konceptalbum som svar på tal efter detta uttalande.

Skivan gavs ursprungligen ut i ett fodral utformat som en dagstidning komplett med artiklar, korsord, insändare, reklam och annat vanligt förekommande i tidningar. Det fanns till och med en recension av egna skivan i konvolutet, allt med en parodisk ton. Skivan låg invikt i "tidningen".

Jag tycker det är ett underbart album med otroligt mycket intressant både musikaliskt och textmässigt med den lite parodiska tonen. Ta er tid att lyssna nu kära läsare och känn att det kan var skönt att försvinna in i en annan värld en stund, det finns bra låtar som inte avhandlas på under 5 minuter! Ett otroligt kompetent band som alltid kunde överraska mig som lyssnare. Håll tillgodo nu och klicka på skivomslaget så åker vi.

OBS det är bara de två första delarna som gäller konceptalbumet. De digitala versionerna innehåller ibland en del extramaterial men de hör inte till albumet.