Mal Spooner (RIP)

Tänkte fortsätta på temat konceptalbum här nu när mina vänner vaknat och kommit in med flera tips som så småningom kanske kommer att behandlas här. Idag skall jag dock skriva lite om ett i mitt tycke väldigt underskattat och otroligt bortglömt album.

1979 bildades ett band i staden Leek i Staffordshire, England av sångaren Dave Hill och gitarristen Malcolm Spooner. De kom att kalla bandet för Demon och blev ett band som blev en del av NWOBHM (New Wave Of British Heavy Metal) rörelsen.

I Januari 1981 gick bandet in i studion för inspelningen av första albumet ”Night of the Demon”, sedan man säkrat skivsläppet genom att ett kontrakt skrivits med det franska skivbolaget Carrere Records. Man gjorde ytterligare ett album, med titeln "The Unexpected Guest" under detta skivbolags flagg. Efter detta album valde man att gå sin egen väg och lägga ned de attribut som gjort bandet kända, såsom förutom musiken den visuella liveshowen, med sina latexkostymeringar och masker där både djävlar och demoner ingick. Scenen bestod bl.a. av murar med öppna gravar och olika krucifix. Detta med inrådan från skivbolaget som menade att detta sålde.

Namnet till trots hade Demon och framförallt hjärnan bakom de två nu kommande albumen, Mal Spooner en helt annan vision och inriktning på hur bandets musik skulle te sig. Man gick från mer traditionella metal-låtar till progressiv rock med mer inslag av synthar och keyboards och med ett helt annat budskap i texterna. Ett mycket mer tydligt politiskt och samhällstänkande budskap hade utvecklats. 

Man släppte 1983 det album som fångade mitt intresse på allvar trots min ringa ålder vid den tiden, nämligen "The Plague" vilket jag gärna skulle orda om mer här också men som får ta plats en annan gång.

Året efter man släppt "The Plague" gick man in i studion för att spela in "British Standard Approved" och gjorde så. Bara någon vecka efter albumet färdigställts insjuknade Mal Spooner kraftigt och avled inte långt därefter i sviterna av en lunginflammation. Denna tragiska händelse gjorde att skivans utgivning försenades och den släpptes först i april 1985.

Efter Mals död fortsatte bandet i samma anda vad gällde texter, men det blev dock lite mer traditionella album i musikens bemärkelse. De har gjort ett och annat lyssningsvärt spår efter tiden med Mal också, men i mitt tycke kommer man aldrig i närheten av dessa två smått bortglömda pärlor. Man splittrades 1992 och återförenades 2001 och det lilla jag lyssnat så är väl texterna också mer tillbaks i mer traditionell hårdrocksförpackning.

Skivan jag vill att ni ska ta er tid att lyssna på heter alltså "British Standard Approved". Här arbetar sångaren Dave Hill fram en syn i sina texter där han jämför det Brittiska imperiets uppgång och fall med Titanics jungfruresa.

Mina vänner ta nu på er edra allra bästa hörlurar, för sådana här album gör sig bäst i störningsfri miljö. Luta er tillbaks med något värmande att dricka och följ med ner i det kalla vattnet på denna resa och tolka in er egen känsla av ett väldigt bortglömt och underskattat konceptalbum.

Klicka på Omslaget så åker vi! 

Ja nu var det alldeles för längesedan jag bloggade här, och lite bannor har jag fått för att "Back In The Days" stannat mitt i 1970. Jag lovar att den snart skall fortsätta, har bara grävt ner mig i väldigt många musikaliska projekt för tillfället och någon slags frukt skall väl det bära så småningom. 

Just idag tänkte jag inte fortsätta trippen dock utan presentera ett ämne jag tänkte diskutera lite med mina musikintresserade vänner i ett annat forum och därigenom få lite framtida tips att presentera i just detta ämne, vilket är konceptalbum.

Vad är då ett konceptalbum? 

Ett konceptalbum kallas ofta ett musikalbum där låtarna bildar en enhet som baseras på ett gemensamt koncept. Detta innebär som regel antingen att låtarna kretsar kring ett tema, eller att de bildar en lång sammanhängande berättelse, vilket ibland också betecknas som rockopera om det är musik ur rock och popådran.

Woody Guthrie's Dust Bowl Ballads från 1940 anses vara ett av de första konceptalbumen. Detta album bestod av halvt självbiografiska sånger om det tuffa livet som fattig en arbetare under 1930-talet.

Många album har sedan dess gjort entré inom denna klassificering och här tänkte jag presentera lite klassiker som räknas som konceptalbum, förhoppningsvis då efter lite hjälp från mina vänner.

Först ut blir "Thick as a Brick" vilket var det femte albumet av den brittiska gruppen Jethro Tull, utgivet 1972. Albumet innehåller endast en låt egentligen, "Thick as a Brick". Att låten är uppdelad i två delar berodde ju på den tidens LP format med två sidor där den fyllde varje sida.

Texten till albumet består av en lång dikt som påstås vara skriven av en skolpojke vid namn Gerald Bostock och som sedan blivit tonsatt av bandet. Dock var Bostock ingen verklig person även om många fortfarande tror det. Ian Anderson multi-instrumentalist, sångare och frontfigur i bandet har berättat att Gerald Bostock samt dikten endast är påhittad av honom själv och bandet.

Förutom Andersons välkända flöjtspel förekommer även många andra för rockmusiken ovanliga instrument såsom harpa, luta, fiol och xylofon på skivan.

Ian Anderson berättade en gång i en amerikansk radioshow att skivan egentligen kom till som ett svar efter att en musikkritiker kallat det föregående albumet "Aqualung" för ett konceptalbum, och Anderson därför ville göra ett riktigt episkt och bombastiskt konceptalbum som svar på tal efter detta uttalande.

Skivan gavs ursprungligen ut i ett fodral utformat som en dagstidning komplett med artiklar, korsord, insändare, reklam och annat vanligt förekommande i tidningar. Det fanns till och med en recension av egna skivan i konvolutet, allt med en parodisk ton. Skivan låg invikt i "tidningen".

Jag tycker det är ett underbart album med otroligt mycket intressant både musikaliskt och textmässigt med den lite parodiska tonen. Ta er tid att lyssna nu kära läsare och känn att det kan var skönt att försvinna in i en annan värld en stund, det finns bra låtar som inte avhandlas på under 5 minuter! Ett otroligt kompetent band som alltid kunde överraska mig som lyssnare. Håll tillgodo nu och klicka på skivomslaget så åker vi.

OBS det är bara de två första delarna som gäller konceptalbumet. De digitala versionerna innehåller ibland en del extramaterial men de hör inte till albumet.

Helt på latsidan har jag inte legat under min stora tystnad här under veckorna. Jag har varit inne och dammat av lite mer fina funkiga nummer. Nu när flickorna åker till Borås för ett biobesök kan det väl passa att släppa två stuvningar till att avnjuta före det är dags för viktig bortamatch mot Swansea i Premier League. Det kommer att svänga det lovar jag. Vi kastar oss mellan klassiska discorytmer, obskyr svettfunk, latinotoner och herointung sitarfunk ...häng på nu, klicka bara på skivomslagen så kör vi!

Jaha ...och jag som skulle skriva mer. Det blev inte mycket med det denna veckan, bara att inse att det behövs fler timmar på dygnet. I alla fall så måste jag försöka göra mig presentabel innan flickorna dyker upp så här kommer veckans gemensamma lista. Lite att lyssna på under helgen är ju viktigt. Bara att blåsa på!

Bloggers Weekend Collaborative Playlist Vecka 11

Ännu en vecka har rusat förbi utan att jag skrivit ett ord här på bloggen, men nu krävs det skärpning snart. Jag har inte legat på latsidan dock ...funk har letats, album analyserats och frågor har skrivits till höstens "Music Maestro". Nu är det dock fredag igen och David Bowies nya fina album har precis släppts på Spotify, en ny fin rootad Jellybean ROM är installerad på Androiden (tack Jonas) samt att kärleken är på väg hit ...ja det blir inte mycket bättre än så här ...jo förresten, om vi hjälps åt att skapa en grymt intressant och bra lista i helgen! Vi kör väl ett max på 30 låtar och ser var vi hamnar. Eftersom det är Internationella Kvinnodagen idag skall jag lira damer efter mina första 5 låtar som inleder med The One and only ...ja lyssna själv!

Bloggers Weekend Collaborative Playlist Vecka 10

Det har minsann inte blivit mycket bloggat i veckan inte ...får försöka skärpa mig kommande vecka så vi kommer vidare i 1970 års tripp. Tänkte väl i alla fall lägga ut en gemensam playlist för de som känner för att dela ut lite toner. Vi kör väl på 30 låtar var igen då!


OBS: Ni som har iPhone bör inte lägga till låtar från den, det står att det är jag som gjort det då och sedan försvinner låten från listan. Gör det istället från någon dator. Android telefoner går dock bra!

Kör hårt!

Bloggers Weekend Collaborative Playlist Vecka 9