Dags att lägga till en av de viktigaste kryddorna i stuvningen, nämligen mannen som förde fram funken på riktigt allvar nämligen James Brown. Här i en låt som heter "Make It Funky" vilken släpptes som 2-delad singel 1971 parts 1 & 2. Året därpå spelades det in en fortsättning på detta grymma "funky state of mind" till albumet "Get On The Good Foot" parts 3 & 4. Här serveras vi hela setet utan omsvep, ren och skär fullblodsfunk på nära 13 minuter.

Vi toppar också upp med en skönt struttig dänga från 1975 kallad "Drop It In The Slot" av och med Tower Of Power.

Håll tillgodo med stuvningen som växer: Fogass Groovy Stew

Back In The Days - 1968 Vol.5

God kväll gott folk, hoppas ni har det bra i höstmörkret. Det värmde ju i alla fall sent igår kväll när Sverige kom tillbaks på ett storstilat sätt mot tyskarna. Jisses vad jag vrålade, men det var jag ju garanterat inte ensam om.

Tänkte vi kunde lyssna på lite musik tillsammans såhär på lillördagen. Dags att fara tillbaks till 1968 igen och höra hur det lät samma år som blueslegenden Little Willie John gick bort i ett fängelse efter att blivit dömd för dråp. Detta samma år spelade fyra herrar tillsammans för första gången under namnet The New Yardbirds, några månader efter att just The Yardbirds upplösts. Jimmy Page från samma band satte alltså samman denna konstellation som sedermera kom att bli Led Zeppelin. 

Detta år stod också Yes på scenen tillsammans för första gången, samtidigt som Janis Joplin för sista gången stod på scen tillsammans med Big Brother And The Holding Company innan hon blev soloartist. Cream gav sin avskedskonsert i Royal Albert Hall. Det kom att bli sista gången Eric Clapton, Jack Bruce och Ginger Baker spelade tillsammans fram till 1993 då de invaldes i Rock And Roll Hall Of Fame.

Nog snackat denna mörka onsdagskväll. Nu lyssnar vi lite istället, håll tillgodo. Back In The Days - 1968 Vol.5

Fogass Groovy Stew

Vi slänger i lite mer sväng i stuvningen, idag i form av låten "(Are You Ready) Do The Bus Stop" från 1975 med bandet Fatback Band som i början lirade mest funk, men gick mer åt discohållet mot senare delen av 70-talet. Låten vi här hör är väl en skön symbios av de båda stilarna.

För att få ännu en dimension i stuvningen lägger vi till 1969 års "Woman Of The Ghetto" som är en laidback soullål med Marlena Shaw.

Här tänkte jag presentera en stuvning som det verkligen svänger om. Det är väl så att säga en ganska rytmisk stuvning vi talar om som i första hand handlar om funk, soul, reggae, ska etc..allt som så att säga är lyssningsbart samtidigt som det är väldigt passande för ett svettigt dansgolv där rytmerna fullständigt tar över all vett och sans.

Vi inleder vår resa som ska växa fram med tiden genom Funkens preludium från 1976 av och med Parliament, samt låten "Let's Take It To The Stage" med i stort sett samma band här under namnet Funkadelic. Detta kollektiv av funkateers leddes av legenden George Clinton som samlade en hel drös med folk kring sig och fick det att svänga hejdlöst under 1970 talet med en egen mytolgi inom den så kallade P-funken med karaktärer som Sir Lollypop Man, Starchild, Dr. Funkenstein etc. Vi lär återkomma till detta kollektiv många gånger under vår resa. Mycket humor och underhållande texter samtidigt som detta gäng verkligen hade otroligt genomarbetade arrangemang och var otroligt samspelta. Dags att köra igång gott folk.

Jag säger som den gode George Clinton skulle sagt....Free Your Mind And Your Ass Will Follow: Fogass Groovy Stew

Back In The Days - 1968 Vol.4

En ny morgon är det nu när jag författar detta lilla korta stycke. En ny morgon var det 1968 också för...

Lisa Marie Presley

Lisa Loeb

Céline Dion

Kylie Minogue

Phil Anselmo

Catherine Zeta-Jones

Thom Yorke

Hugh Jackman

Ziggy Marley

Maria Nilsson

...för att nämna några som kommit att betyda en hel del för människor världen över.

En ny morgon var det också för dessa kompositioner: Back In The Days - 1968 Vol.4...som ljöd ur hifi anläggningar runt omkring på Tellus detta år.

Jag säger godmorgon mina vänner och önskar er en bra och välljudande dag!

/Fogass

Fogass tipsar…

 Jimmy Cliff –Rebirth

2012

I våg efter våg har de sköljt över oss under senare år till min stora förtjusning...vad undrar ni givetvis nu?

Jag tänker på R & B, funk och soul som den en gång lät på det goda 60 och 70-talet med band som Sharon Jones & The Dap Kings, Lee Fields samt Randa & The Soul Kingdom för att nämna några som backat klockan och fått det att låta som förr både vad gäller kompositioner och ljudbilder.

Med Reggae, Ska & Rocksteady har jag inte upplevt detsamma riktigt. Då ska ju också sägas att jag inte är lika bevandrad i dessa stilar som i de som nämns i tidigare stycke. Men så satt jag en eftermiddag och lyssnade igenom en bunt plattor från 2012.

Dessa album kom jag att som sig brukligt bör svepa över först med hörselgångsräfsan, sedan med den grovtandade stigbygelskammen för att sedan låta dem silas genom det ovala fönstret ner för en runda i snäckan. Detta för att sedan eventuellt få fortsätta upp och kittla den kräsna vestibularisnerven vilket i sin tur kan leda till ett passerkort in i den gyllene örontrumpetens kammare. Detta arbete göres alltid för att se vilka skivor som i mitt tycke skulle hålla för den fortsätta färden tillsammans med de album som är värda en extra lyssning, kanske två, tre...ja eller räcka hela vägen till att hamna bland de skivor som fightas om en plats på min topp 20 över album utgivna angivet år.

Denna skiva överrumplade mig och tog sig dit utan att svikta en enda gång. Jimmy Cliff hade jag givetvis hört tidigare, men jag höjde knappast på ögonbrynen när jag hörde titeln och att gubben hade en ny skiva ute. Detta trots att han 2010 valdes in i Rock And Roll Hall Of Fame, vilket gjorde honom till endast den andre personen från reggaescenen att bli invald där. Som sagt efter att tonerna från detta album farit ovan nämnda väg in i mitt sinne så var jag nära extas. Det var ju så här det kunde låta när det var som bäst förr i tiden, vilket driv, vilken hunger, vilket sväng...ja jävlar anamma, min stora kroppshydda kom i självsäng efter ett par försök till danssteg på mitt något hala vardagsrumsgolv vilket ledde till ett stycke vält Yuccapalm samt en något konfunderad Fogass sittandes på mitt på golvet med ett stort fånigt leende på läpparna...leendet gällde "Rebirth" som albumet är kallat.

Albumet är allt vad titeln säger rakt igenom, en pånyttfödelse av denna genre. Från första tonerna i den skadoftande "World Is Upside Down" till avslutningsspåret "Ship Is Sailing" via bland annat en schysst cover på gamla The Clash dängan "Guns Of Brixton" och genom en historielektion i genren från den grymt svängiga "Reggae Music".

Nu hinner jag inte skriva mer gott folk, ska sopa upp krukväxtjorden och ta på mig mina hemmasydda sockiplast med gummisula och dansa till "Rebirth" tills jag stupar i säng....föreslår att ni gör detsamma...har ni inga sockiplast går det nog bra barfota också...let's Leggo!!!

Back In The Days - 1968 Vol.3

Då var det dags för en dryg halvtimmes musik från det år:

Då Jimi Hendrix grips av Stockholmspolisen för att har förstört ett hotellrum efter ett slagsmål med bassisten Noel Redding.

Då Johnny Cash genomför sin legendariska spelning på Folsom State Prison i Kalifornien.

Då David Gilmour ersätter grundaren Syd Barrett i Pink Floyd efter att denne lagt in sig själv på en psykiatrisk klinik.

Då det legendariska Fillmore East slår upp portarna i New York.

Då rockmusikalen Hair har premiär på Biltmore Theatre på Broadway.

Då följande inspelningar ljöd ur folks musikanläggningar för första gången. Back In The Days - 1968 Vol.3

Pssst...ni glömmer väl inte att rösta på bästa albumet från detta år.....

Ett välbekant ljud får mig att vakna denna morgon, det välbekanta ljudet av regn. Man kan ju bli besviken, men ibland är det ganska skönt med just regn. Det är ju då inga ursäkter behövs för att man sitter inne och kikar på någon bra film, under täcket ensam eller som i mitt fall tillsammans med kärleken. Sådana dagar kan jag finna väldigt avkopplande samtidigt att det får en att verkligen försöka ta vara på solen när den dyker upp igen....för det gör den ju förr eller senare...men just idag undrar jag om inte det närmsta vi kommer solen är "Solsidan" på tv...och det får duga en höstdag som denna. Man kan ju också lyssna på lite musik...en liten lista om just regn kanske...Rainsongs

               Back In The Days - 1968 Vol.2

Som sagt så det släpps många album under ett år, och 1968 var inte heller det något undantag, men vilket album var bäst? Var det Beatles "White Album", The Rolling Stones "Beggars Banquet"...eller något helt annat. Vi kör en runda precis som med 1967 års bästa album. Jag lägger återigen in omröstningsalternativ med en lista på 19 album valda från året då det begav sig.
Det 20:e alternativet är helt enkelt om ni har ett annat album än de 19 alternativen. Kommentera gärna vilket om ni känner för det. Om det var svårt att välja föregående år så blir det definitivt inte lättare nu. Vilken blir din 1968 års öde ö platta?

Samtidigt reser vi givetvis vidare in i andra delen av 1968. Hål tillgodo: Back In The Days - 1968 Vol.2

Mitt i diskandet denna eftermiddag slog det mig plötsligt att det är landskamp idag!!! Färöarna-Sverige i en viktig VM-kval match. Mitt fotbollsintresse är ju av ganska stort format det också...en Sverige lista borde väl vara på sin plats så här lite kort före avspark. Jobbade i all hast fram en liten Sverige lista med lite fina nummer från 50 olika artister/band, antingen instrumentalt eller verbalt uttryckt på svenska.

Heja Sverige!